Anor - Landstedt/Hallin - Ansedel
Anor - Landstedt/Hallin - Ansedel
Partners
Föddca 1563, Torp, Västernorrland
Död1620, Hov, Hackås, Jämtland
FarMårten Martinus Laurenti (ca 1525-ca 1610)
MorElisabet Carlsdotter Bröms (?1547-ca 1600)
Notis för Per Peder Jönsson Skancke
Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix ursprung. Med hänvisning till samtida skriftliga källor har man dock räknat (Gamle) Karl Pedersson (ca 1360-1423), herre på Hov i Hackås socken, som den allmänt erkände anfadern.[4] Bland de mer kända kan dennes son Örjan Karlsson [Skanke] (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.[5]
Det har gjorts försök av främst genealogen Young [6][7] att härleda ätten Skanke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skankes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skankes vapen. Den anses ha utslocknat någon gång efter år 1716.[8]
Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra.[4]
ANNAN KÄLLA:
Skancke-släkten från Hackås i Jämtland
Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skuncke, Skunk) är en gammal frälseätt från Hov i Hackås i Jämtland.
Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, har grenar av ätten flyttat till trakten runt Røros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen[källa behövs] boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen.
Namnet Skancke kommer ifrån ordet 'skank' som betyder ben,[3] och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld.
Historia
Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix ursprung. Med tämligen god säkerhet kan man dock räkna Karl Persson (ca 1394-1423), herre på Hov i Hackås som den allmänt erkände anfadern.[4] Bland de mer kända kan dennes son Örjan Karlson [Skanke] (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.
Det har gjorts försök av främst genealogen Young [6][7] att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skanckes vapen.
Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra.
Det har gjorts försök av främst genealogen Young [6][7] att härleda ätten Skanke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skankes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skankes vapen. Den anses ha utslocknat någon gång efter år 1716.[8]
Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra.[4]
ANNAN KÄLLA:
Skancke-släkten från Hackås i Jämtland
Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skuncke, Skunk) är en gammal frälseätt från Hov i Hackås i Jämtland.
Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, har grenar av ätten flyttat till trakten runt Røros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen[källa behövs] boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen.
Namnet Skancke kommer ifrån ordet 'skank' som betyder ben,[3] och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld.
Historia
Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix ursprung. Med tämligen god säkerhet kan man dock räkna Karl Persson (ca 1394-1423), herre på Hov i Hackås som den allmänt erkände anfadern.[4] Bland de mer kända kan dennes son Örjan Karlson [Skanke] (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.
Det har gjorts försök av främst genealogen Young [6][7] att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skanckes vapen.
Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra.