Blev 81 år. 1695-97 drabbade en fasansfull missväxt norra Sverige och Drängsmark. Tiggare strök omkring i stora hopar. Herman Christiersson, som inte hade betalat Brita Josefsdotter hennes piglön för årem 1697 ich 1698, försvarade sig med "at han henne 1697 då stoor misswäxt was så godt som optagit af tiggiarewägen". Han anmäldes också 1698 för gudstjänstförsummelser, men slapp då böta på grund av sin fattigdom. Mot 1600-talets slut hade åbornas antal stigit till 16. En karta från 1703 upptar 16 hemman samt Hustru Annas torpställe. En gård hade nu tillkommit i Drängsmarlkskläppen söder om byn, sedan Nils Ambrosiussons hemman delats mellan hans söner Anders och Nils.
"Uppå tiifrågan med hwilkens tillstånd de detta hemman klufwit, svarades att deras fader utom någon ansökning hemmanet dem emellan delt". noteras det. En tredje son till Nils Ambrosiusson, Ambrosius,blev bonde i Fällfors men men utgick 1710 som soldat för roten 119 Frimodig. De arbetsföra männen krigade åter på slagfält ute i Europa.
 
Folkmängden utgjorde 1710 av 43 vuxna skattskyldiga personer, alltså en  minskning med 24 personer på 20 år.
Som ett ganska egendomligt förhållande I är antecknat, att medan antalet vuxna personer 1720 var 48, utgjordes inte mindre än 11 av dessa av "pigor". Då redovisas 7 döttrar, men ingen vuxen son. Enda ogifta vuxne mansperson som upptas 1720 var en dräng. Efter 1720          talet börjar uppgången igen så sakta.         I
 
Ett protokoll från 1728 lämnar vissa upplysningar om förhållandena denna tid. Hemmanet nr 4 ägdes då av Daniel Jonsson (1678-1744). IJtsädet var 2 tunnor och 2 1/2 skäl och 1/2 skälåland var linda. Daniel Jonsson hade en ny badstudsa och en ny kornlada, men de övriga husen var gamla och "takfallna". Skulden på hemmanet uppgick 1728 till 300 daler.  
 
Per olofsson hade en broder, Olof Olofsson, f. 1664, d. 1736 i Drängsmark. Denne Olof blev fader till soldaten Nils Dunder f. 1700. Död 1741 i Drängsmark.